I en annan tråd kom frågan om navigation och surfplattor upp, så jag tänkte det var läge att gå igenom hur vår ser ut.

Är det någon som har koll på vilken surfplatta, abonnemang och navigations app man bör satsa på inför 2019 års kappsegling? Täckning sträckan Göteborg-Strömstad extra viktig. Läste något om att plattan skall vara kompatibel med Galileo systemet men blir inte riktigt klok på vad det innebär.

Vi har ju den som backup för navigation på Blur, där Expedition (med raster + C-MAP-sjökort) och en fast plotter (Zeus3 med Navionics) är de som vi litar på löpande. iPaden används för att dubbelkolla, men den hänger också med när jag seglar på andra båtar.

Jag skulle inte vara orolig för att köra nav med den, men man behöver hitta rutiner så att den är fulladdad när den verkligen behövs.

Just nu är det en iPad Air 2 i ett Lifeproof Nuud-skal. Lagom stor skärm och lätt att hantera med en hand.

I “dockan” längst ner på skärmen finns de fyra appar som får mest tid:

Ventus är en specialapp som visar data från Expedition. Sjukt bra, framförallt solo när man bara vill hantera en start, eller snabbt vill få koll på kurs & TWA på nästa ben utan att behöva titta i Expedition.

Navionics (Boating Marine & Lakes) är den navigationsapp jag gillar bäst. Snabb & enkel att hantera, uppdateras ofta och så gillar jag deras SonarChart för att se hur bottenkonturerna ser ut i sund. Dessutom är den automatiska routingen användbar när man snabbt vill veta hur lång en sträcka egentligen är utan att lägga ut massa waypoints.

SeaPilot är också bra. Framförallt med AIS-targets. Är jag extra nervös så växlar jag mellan apparna för att få en mer nyanserad bild.

Fjärrskrivbord gör att man kan få upp skärmen från navdatorn på iPaden. Då kan man ratta Expedition och i alla fall göra de lite enklare sakerna. När vi har en dedikerad navigatör använder han detta hela tiden. Annars mer sällan.

Evernote används för att lagra all information om båten, alla manualer, alla todo-listor, race-dokument med mera.

Dropbox + Drive för andra dokument, kalkyklark för kalibrering och för att dela saker med andra.

Spotify + SR Play för underhållning ombord. Via en JBL Charge 3.

Sentinel är en Boat Monitor som övervakar båten när jag inte är där. Här är t.ex. luftfuktigheten senaste veckan (man kan se att den gick upp när jag var i båten 2/1). Jag har denna på test och skall utvärdera.

Victron Connect övervakar batterierna (eller visar data som finns i batterimonitorn BMV-700.

Link kopplar upp sig mot Zeus3.

Marinetraffic för att ha koll på andra båtar på AIS

ViVa för att få koll på aktuellt väder.

Predict Wind + Squid Mobile. Används framflörallt för att ladda ner GRIB-filer till Expedition, men har också helt ok appar. Historiskt har jag kört PredictWind, men bytte förra året till Squid.

YR + SMHI för väder.

The post iPad ombord – vad finns på vår? appeared first on BLUR.

Vissa har större meck än vi andra.

Här är Patrik Forsgrens nya köl på First 36.7 Team Pro4u. Läs mer här.

Samma RM (Rätande Moment) och samma deplacement. Vi minskar djupgåendet med ca 5 cm och båten får ett djupgående kring 2,19 m istället för 2,24 m som idag. Vi och den expertis vi använt tror att vår nuvarande köl har haft dåliga egenskaper i låg fart på kryss, stor anfallsvinkel och i skvalp. Det stöds av vår empiri. Med den nya bulben hoppas vi bli av med de svaga registren och även få en liten förbättring i övriga vindstyrkor o vinklar. Vi gör också en liten uppdatering av profilen på fenan. Sammanfattningsvis blir kölen mer ”middle of the road” vilket jag hoppas ska vara bra när Malin ska fungera i många år framöver och i flera olika mätregler.

Själva har vi inte alls så stora meck, men listan är ändå ganska lång:

• Mastreparation
• Ny koppling mellan bom & mast
• Nytt häckstag
• Nytt bobstay
• Ny furlinglina stagsegel
• Nya spinnskot
• Byta några av fallen?
• Loadcell förstag?
• Byta vantskruvar?
• Nödroderfäste
• MOB-knappar kopplas om
• Små gelcoatskador på däck
• Antenn sat-phone
• 100 andra grejer

Vad har ni andra för meck?

The post Vintermeck appeared first on BLUR.

För alla oss som är lite oroliga att vi har för mycket tech ombord i våra båtar…

The post F50 walk-through med Tom Slingsby appeared first on BLUR.

En av de mest uppskattade aktiviteterna med Nexus var regattasupporten, där experterna kom ut till de större racen och hjälpte seglarna bpåde med problem, men också med tips för hur man skulle få ut det mesta av sina instrument. Jag minns hur mycket hjälp jag fick när jag skulle köra nav på något Gotland Runt och nånting inte funkade kvällen innan. Att få nån liten grej utbytt där & då sparade många timmar.

Jag pratade med Janne Silfvén, och det verkar vara nyttigt även för Garmin att ta med sig ingenjörerna ut för att se hur prylarna används i vanliga båtar. Det brukar ju vara viss skilland på monteringen man gör vid skrivbordet och i trånga utrymmen ombord…

I vilket fall, kul att man tar upp konceptet igen.

Garmin hjälper kappseglare på plats

Garmin meddelar idag en ny satsning på att göra sig ännu mer tillgänglig för sina kunder. Med start 2019 kommer Garmins servicebåt åka ut till kappseglingar i Stockholmsområdet och utföra kostnadsfri produktsupport på plats. Första seglingen servicebåten kommer till är Lidingö Runt 11 maj.

Garmin har som ledstjärna att hjälpa sina kunder prestera bättre i sina sporter. Som ett led i detta arbete kommer Garmins servicebåt erbjuda kostnadsfri produktsupport* på plats på ett antal kappseglingar under seglingssäsongen 2019 i Stockholmsområdet.

”Alla som kappseglar vet att det är mycket som skall hinnas med före start. Det är så förargligt om någon givare lagt av eller man inte hinner med de sista inställningarna på instrumenten när man skall ge sig ut.” säger Janne Silfvén, produktchef Garmin Marin.

Servicebåten kommer till
• Lidingö Runt 11 maj
• Ornö Runt 25 maj
• Gullviverallyt 31 maj (Lökholmen)
• KSSS Sandhamn Open 6-8 juni
• Kolfiberrodret 14 juni (Grinda)
• ÅF Offshore Race 27 juni
• KSSS Sandhamnsregatta med SM ORCi, 8-10 augusti
• GranPrix 14 september

Detaljer och eventuella ändringar i schemat kommer även publiceras på Garmins facebooksida.

Genom en enkel anmälan via epost till seglarservice@garmin.com där man berättar vad man vill få hjälp med kan nu seglare få hjälp med enklare serviceärenden timmarna före start. Alla ärenden tas om hand i tur och ordning och i mån av tid.

”Det här är ett komplement till den service och support Garmin i vanliga fall erbjuder. Vi startar i Stockholmsområdet säsongen 2019 som ett test. Målsättningen är att finnas på fler platser framöver” säger Janne Silfvén.

*Produktsupporten kommer vara kostnadsfri med reservation för om någon produkt som inte omfattas av garanti behöver bytas ut mot en ny.

The post Garmin kör race-support igen appeared first on BLUR.

Blur at the start of the Midsummer Solo Challenge 2018. Photo: Search Magazine.

This is an English version of an article published in September 2018.

Sailing is a technical sport.

But it’s frustrating when the technology demands time and effort to manage, without giving you benefits you’re looking for.

Autopilots are one such area, where it is difficult to determine in advance what you need, and how to make it work really well.

In recent years, we’ve seen a number of really good integrated autopilot options from companies like Raymarine, but when I chose the autopilot for Blur in 2012, NKE was the natural choice for an ambitious project. Because I had decided on Nexus instruments, it seemed sensible to choose something that would just work. After all, thousands of French solo sailors can’t be wrong!

So I got a NKE Gyropilot installed in France. I chose the Raymarine linear drive, as this was common among solo sailors and something that could be serviced anywhere. I had a hydraulic ram on my J/109, but was keen to get lower resistance in standby mode.

Quite soon it became clear that the GyroPilot was very competent, but required quite a lot of adjustment for different conditions (Gain, Counter helm, Helm coefficient & Wind smoothing). The advice from the experts was to “become one with the autopilot” and that there were no simple rules.

What also bothered me, was that there were different versions of the software. So when I sailed on a Class 40, they usually had their own, a bit more advanced, custom version…

When we switched instruments to B&G H5000, we reasoned back and forth. Should we change the autopilot too? If we want through all that trouble, we wanted it to be much better. And easier to use. 

Initially, these were the things I wanted to achieve:

Integration. I didn’t want the added complexity of sending NMEA data back and forth via converters, but see real benefits of everything coming from B&G. This has worked very well, and the installation was simple. With everything connected to the NMEA 2000 bus, you get all the data as well as the abilities to control and get feedback the autopilot. The transmitter for the remote control (the small antenna) is also connected to NMEA 2000. We chose to put everything close to the drive itself, to have the shortest possible power cables.

Full function. I didn’t want a “limited” version” where I knew someone else had more features or better performance. The H5000 pilot is claimed to be the same as the one on the IMOCA 60, and in my “Advanced User Information,” there are even suggested settings for an IMOCA.

Easy handling. While sailing, I didn’t want to adjust lots of parameters. I may have been lucky, and the J/111 an easy boat to helm, but “Perf 2” (out of 5, where 1 is low and 5 aggressive response) have worked well 90% of the time, from motoring in calm weather to broad reaching in waves. At some point, we have turned this up and fiddled with individual settings. But not nearly as much as before.

What we discovered, was that “auto tune” worked much better when we did it at normal cruising speed (faster than recommended in the manual). This has later been confirmed by experts from Navico, and been the key to re-initiate trhe system on some other boats I’ve been on.

In conclusion, I can say that after one season I have come further than I did in 5 seasons with NKE. Some things still need more work before I have the perfect autopilot, but I’m supper happy with where I am right now!

We placed the autopilot controller by the companionway. Previously, it was located at the engine controls down at the left foot when standing behind the wheel. Not ideal. The most common scenario now is to engage the autopilot on the Zeus3 at the steering wheel, or with the controller, but most adjustments are done here in connection with trimming.

Here you’re also best positioned for tacks and gybes.

One of the things that have worked really well is to control the pilot from the Zeus3 at the wheel. The chart is always displayed, but there’s an “autopilot” tab on the left that can pop out when you need it. Here you simply choose the mode and adjust as you like.

But the coolest thing is that the adjustments can be made with the control wheel to the right. Being able to look ahead to see the response when turning the control wheel (where you feel how many degrees you turn) makes it so much easier. Even when sailing on AWA or TWA, it is nice to just be able to bend in and turn a few degrees without looking at a display.

However, some things could be improved in the interface.

When I press auto on the remote control I would like to get into the same mode as I was in when I pressed “standby”. It always enables “heading mode” and I have to press “mode” another time to get to wind mode. No biggie (and maybe a safety feauture).

But on the Zeus3 it works differently. Here you need a push on the “wheel key” that brings up a pop-up menu where I can choose the mode, then the autopilot goes on. For me it would have been more consistent if it acted in the same way, ie a press meant “auto” with the previous settings. Or “heading mode”, and an extra pressure meant changing the “mode”.

Small things.

And I’m sure the different product groups at Navico have meetings where they discuss user interfaces :-)

Here you can get a good intro to all the functions: H5000 Pilot Controller Quick Start Guide

Wind mode chooses AWA upwind (TWA <70) and TWA reaching and downwind.

Unfortunately, tacking does not work with the remote control, but that is not a big problem. The good thing is that you can make it “ready for a tack” well in advance, and then tack with a simple press of a button. Here I am still experimenting with the speed to get tacks and gybes to be really good. Main thing to work on 2019.

Below is a summary of all menus and settings. Most of these are “set and forget”, and in an ideal world I just need to adjust “response”.

An autopilot should always have a name.

Ours was named Frank Martin, after the main character in “The Transporter”. Frank, who in the first films was played by Jason Statham, has four very simple rules … which he hates to break. And it feels like these will work on board Blur as well?

1. “The deal is the deal”
2. “No names”
3. “Never open the package”
4. “Never make a promise you can’t keep”

Disclaimer: Blur has a formal partnership with Navico and Happy Yachting, and this article is part of this collaboration. Legally speaking, this is advertising, but I’m careful to be honest and straight forward, regardless of relationship with other parties.

The post J/111 Blur³ B&G H5000 | The autopilot appeared first on BLUR.

Dream team! Patrik Måneskiöld is the navigator on Blur, Johan Barne is a guru when it comes to instruments and data analytics, and Martin Gadman runs Happy Yachting and is the one who installed the instruments with me. We spent an afternoon getting the calibration sorted.

This article is a translation of this one from june 2018.

Above all, I wanted to get Johan’s input on the process, and the best practices he uses when racing with the pros in TP52. He helped us find sensible starting values, but the biggest lesson was another one:

Instruments and calibration are not something you do once, and then everything works. Some things are enough to do once, or maybe once when you are in a new place, but if you want to get the wind values to be reliable, you have to work on this continuously.
It’s the same as everything else in our sport.

There are probably those who put a tape on the jib sheet when you were out with the sailmaker, and do not change it because you are unsure. However, once you understand what happens when you adjust the jib cars, then it both becomes more fun and you’ll sail faster.

So it’s the same with calibration. You have to dare to adjust the values ​​to make them work, and adjust back if it doesn’t. It isn’t dangerous.

The web interface on the H5000 is great for daring to do just that. No special software or difficult menu systems, but very straight forward.

Step one, and probably the most straightforward calibration, is the depth sounder. How far does the transducer sit under the waterline?

Step two, compass calibration, is also simple. Run the boat in a perfect circle at low speed. Find a spot with as little disturbance as possible. After each round of calibration, you get to know the numbers of the local magnetic field. Also, you can see the differences between different positions. We went from having it on the aft bulkhead to the forepeak. Not a big difference, but when you are fussy.

Step three, the log, took more time than expected. The sensor has a much smaller paddle wheel than the old Nexus sensor, and we have flush mounted it. It soon became clear that it showed far too little at low speeds, as the boundary layer have a considerable effect. After some tweaking, however, we managed to nail it through the table above. Prepare to spend some time getting this right.

There are a few different ways to do the calibration. What is difficult in Långedrag is that there is always a little current. However, some laps back and forth along the pier (and inside the harbor) made it possible to get good average values ​in Excel.

True wind is “the holy grail” when it comes to instruments. Getting TWD and TWS to work on every heading and not change in every tack requires a little job. Johan makes this adjustment many times in a race on TP52 Platoon. However, for amateurs like us, it might be enough to do it once in the morning before the race.

To get started we wanted to find proper basic settings, which looks very similar between different boats. Then adjust as it changes due to season and weather conditions. It is likely that these values ​​will be decreased a little during the season.

After a couple of tacks, if you can see that TWD differs between tacks, then the rule is to:

If you are lifted from tack to tack, subtract half the difference.
If headed from tack to tack, add half the difference.

That is, if I have TWD 200 on starboard, but after the tack to port the TWD is 210, so it is perceived as a shift of 10 degrees. Then I should add 5 degrees to get TWD 205 on both tacks:

And yes, I have set up a cheat sheet :-)

There is also an auto function that we have not yet been able to try yet.

Here you adjust the difference between upwind and downwind, where you have to decrease the wind speed. We are almost done, and after we have analyzed more data, we’ll make the final adjustments. For now.

Leeway is a guessed factor. Can be measured in slightly different ways, but right now we think this is good enough.

The integration with Expedition is relatively straight forward. You either choose Hlink (serial over USB) or Websocket (over WiFi or network) which is the preferred method. Here you should be able to exchange all data, starting line, countdown and much more.

It is easy to set up which data you want to send to the H5000 to display on the mast or cockpit displays. H5000 automatically finds this data as USER, and everything comes up with the right labels, damping and more. Easy.

The H5000 provides a good overview of where data comes from. One often has several units that can give the same values. Here is a list of the data available in the system right now:

Aft Depth 2.570212 m
Air Temperature 29 °C
Altitude -2.2 m
Analogue Channel 1 0.092
Analogue Channel 2 0.087
Analogue Channel 3 0.092
Analogue Channel 4 0.092
Apparent Wind Angle -42.440735 °
Apparent Wind Speed 4.837355 kn
Average True Wind Direction 243.4 °M
Barometric Pressure 1015 mb
Bias Advantage 0.079
Bias Advantage BL 13.3
Blue Phase 1.68
Boat Speed 0 kn
Boat Speed Correction 0.00 kn
Bow Position Latitude 57°040.094′ N
Bow Position Longitude 011°050.708′ E
Commanded Rudder Angle 0 °
Corrected MWA -54 °
Corrected MWS 5.33
Course 288.6 °M
Course Over Ground 278.459473 °M
Dead Reckoning Bearing 356.6 °M
Dead Reckoning Distance 0.00 NM
Depth 2.570294 m
Depth Offset 0.4 m
Distance Behind Start Line 0.05 NM
Distance Behind Start Line (Boat Lengths) 8.23
Distance To Start Line 0.05 NM
Distance To Start Line (Boat Lengths) 8.23
Geoidal Seperation 0.02 NM
GPS Fix Type 3.00
GPS Position Latitude 57°040.093′ N
GPS Position Longitude 011°050.715′ E
Green Phase 4.53
HDOP 0.600
Heading 288.723145 °M
Heading Opposite Tack 203.8 °M
Heel -0.134003 °
Log 484.2 NM
Magnetic Variation 3 °
MARK TM 8.35
Measured Boat Speed 0.00 kn
Measured Boat Speed Port 0.00 kn
Measured Wind Angle -54 °
Measured Wind Speed 5.3 kn
MKBRG 270
MKRNG 28.2
NXTMKBRG 114
NXTMKTWA 133
Opposite Tack COG 044.8 °M
Opposite Tack Target Heading 203.4 °M
Optimum Wind Angle 1 °
Orig TWA -53.634
Orig TWD 247
Orig TWS 5.33
PDOP 1.00
Pitch Rate 0.0 °/sec
Polar Performance 0 %
Polar Speed 4.46 kn
POLBSP PC 0.000
Position Error 0.00 NM
Position Integrity 0.000
Position Quality 1.00
Race Timer 00:05:00 hrs
Rate of Turn 0.2 °/sec
Red Phase 1.28
Roll Rate 0.0 °/sec
Rudder Angle 1 °
Satellites in View 12.0
SDGPS Status 0.000
Sea Temperature 20.9 °C
Signed Leeway Angle 0 °
Signed Leeway Angle 0 °
Speed Over Ground 0 kn
Speed Through Water 0.00 kn
Start Line Bearing 195.2 °M
Start Line Bearing To Port 233.7 °M
Start Line Bearing To Starboard 338.8 °M
Start Line Bias -39 °
Start Line Distance To Port 0.08 NM
Start Line Distance To Port (Boat Lengths) 13.2
Start Line Distance To Starboard 0.08 NM
Start Line Distance To Starboard (Boat Lengths) 13.8
Start Line Port Position Latitude 57°040.052′ N
Start Line Port Position Longitude 011°050.586′ E
Start Line Starboard Position Latitude 57°040.172′ N
Start Line Starboard Position Longitude 011°050.661′ E
TARG BSPTARG BSP 4.66
Target Boat Speed 4.67 kn
Target TWA -43 °
Tide Rate 0.000001 kn
Tide Set 356.619537 °M
TM ON P 6.09
TM ON S 2.26
Trim -0.269562 °
Trip 1 Distance 0.00 NM
Trip 1 Speed Avg 0.00 kn
Trip 1 Speed Max 0.00 kn
Trip 1 Time 00:00:00 hrs
Trip 2 Distance 0.00 NM
Trip 2 Speed Avg 0.00 kn
Trip 2 Speed Max 0.00 kn
Trip 2 Time 00:00:00 hrs
True Wind Angle -42.395828 °
True Wind Direction 246.323425 °M
True Wind Speed 4.903689 kn
TWA Correction 8 °
TWS Correction -0.423
Uncorrected Log 1 0.00 NM
UTC Date Sun Jun 3 2018
UTC Time 09:40:35 hrs
VDOP 0.900
Velocity Made Good 0.00 kn
VMG Performance 0 %
Wind Angle to Mast -53 °
Wind Lift -6 °
Wind Phase 6 °

The post B&G H5000 calibration appeared first on BLUR.

As happy as you are looking at a pile of packages containing new instruments, it does make you a little nervous about the installation.

Martin Gadman from Happy Yachting and I committed a full day to make the most of his knowledge. Before that, I had done most of the time-consuming jobs running the wiring and assembly. In total, we spent 35 hours from clean boat to working system…

After 6 seasons we know how to sail the boat and know how we want to use the electronics. So the relevant people in the team had a pretty good idea of what was important when we had the chance to reinstall.

Some important factors were:

Ergonomics. Everything must be in the right place, so the right people view them properly and utilize all functions. Here we have removed some displays and moved others to make sure they are all in the right places.

Robustness. Everything must be mounted to withstand severe weather, flogging sails and moisture. Where the plotter has previously been mounted in a bracket, we will now mount it in proper housing. Where the mast instruments were previously open at the back, they are now covered and many other small improvements to make the system really robust. In the last Caribbean 600, several boats retired because the electronics went down – so that risk has to be minimized.

Serviceability. This is easy to forget. Most people put electronics in, behind or under stuff where they are not visible. However, when you need to, it’s completely impossible to access them. On Blur, everything will be easily accessible in darkness and +20 knots wind.

This is the second article in this series.

In the first, I explained why we chose B&G and our thoughts behind the setup.

J/111 Blur³ moves to B&G H5000

In the cockpit, we previously had two multi-displays on the sides and one on the steering wheel. We’ll remove the latter, and the only thing at the wheel is now a Zeus³ 7” plotter, which can control the autopilot and display data.

The two Graphic Displays on the cockpit sides look good both when you stand…

… and also when you sit and steer or trim the mainsail. Back a meter from the screen, you can see how it looks from the helmsman’s position.

Here we show tactical data, such as current, bearing/distance to mark, time to layline and TWA on the next leg. Data that is used occasionally, but does not need to be in the line of sight.

The autopilot controller we have chosen to put in the front of the cockpit. Previously, it was located at the engine controls down by the left foot when standing behind the wheel. Now you can control the pilot on the chart plotter, or with the remote, but also sit in the front of the cockpit to adjust the settings.

Here you also sit when shorthanded, so the control is close to hand. Or when motoring. Previously, the NKE remote control has often hung here to be easily accessible.

It can be a little messy to get everything installed nicely at the chart table. All new boats have very nice cabinets, but after a couple of seasons, it usually gets crowded and looks like spaghetti. This time we did everything from scratch.

In connection with this, I also chose to separate all navigation gear on separate fuses. Not necessary, but less dependency seems like a smart move?

In addition to the H5000, there is also an AIS from True Heading, our own GPS, VHF, WiFi and some other stuff.

Click on the image for a larger variant. What you can see is H5000 Hercules, AIS and two 12V connector blocks. The small white antenna is for AIS and will be moved up. The fuse is 32A for the autopilot, which goes in a thicker cable separately from everything else.

The two NMEA blocks contain (from, from the left):

• n2k_01: barometer
• n2k_02: 3D-motion
• n2k_03: Vulcan 7″ instrument at nav station
• n2k_04: Hercules CPU
• n2k_05: 12V, with an equal load in both directions
• n2k_06: AIS
• n2k_07: GPS
• n2k_08: autopilot controller

One of the most difficult things was to estimate the correct lengths of all NMEA 2000 cables. But Martin brought a selection, so we could easily find the right lengths. It all looks good but takes up a lot of space to route the cables.

At the front of the chart table cabinet is the barometric pressure sensor and NMEA-serial converter. GPS’s are mounted “in the roof” and thus go through the deck. This has worked surprisingly well, so we will keep them there.

3D motion should be as close to motion centers as possible and is now located at the bottom of the chart table, about 50 cm to starboard, and 1 meter aft, of the boat’s motion center.

As usual, some things took longer than expected. Like the he placement of speed and depth sensors.

This is what it looked like before we started, when the depth transducer sat in the small cup (mounted by the shipyard when the boat was built), and the log was flush mounted on the center line. This was nicely done in France when the boat was built.

The new depth transducer can fit into the hole with some small modifications, which makes it easy.

The log is harder when we have to drill from the old insert (which was 43 mm) …

… and drill to mount the new one (which is 53 mm). The actual mounting will be done when it gets a little warmer. It’s important to get everything straight and aligned.

We also connected the wind sensor (which goes directly into the H5000 processor along with the speed sensor). At the top of the mast, the tube fits in the same bracket as the newer Garmin mast head unit we had.

Here, N2k also comes down from the four displays on the mast, coupled with the transducers, and goes aft to the chart table.

One of the things that took time was to get some thicker N2k cables to fit into the narrow tubes that were designed for narrower cables. Builders should fit wider tubes to accommodate future cabling.

This is how it looks on the aft bulkhead in the starboard aft cabin. Previously, many of the NKE gadgets went at the back, but this is much easier to service and keep dry and clean.

The compass has been difficult to place. We moved around the Nexus HPC quite a lot before we found this location interference-free.

The NMEA block contains:

• 2k_09: rudder angle sensor
• n2k_10: Zeus³ 7″-plotter
• n2k_11: graphic display
• n2k_12: compass

Here you will also see the cables run underneath the deck to be neat. Previously, all cables were run in a pipe below the berth, but this has caused water to flow back and forth. Now I plugged this and the cabling will be both drier and shorter.

Nothing is so good that you can not do a little better :-)

With the same thinking, the autopilot sits on the aft end of the port cabin. Here’s just a meter in front of the drive arm, where we keep the Raymarine’s electromechanical drive. It was some additional work because the drive wants its own power supply in thicker cables. But it turned out very well.

The NMEA block contains:

• n2k_13: –
• n2k_14: H5000 Pilot
• n2k_15: remote control receiver
• n2k_16: graphic display

A big difference is the web interface, where you can instantly see all the devices and the data they deliver. We’ll be coming back to this, but now it felt extremely easy to see what was working and not.

Always fun when something goes faster and easier than you imagined.

There are naturally lots of “small things” left, but the big work is done. The only thing that we have not verified is the autopilot, which needs to “feel” the quadrant before commissioning. Now it’s out of the boat so it has to wait.

Here is the list I’m currently working on:

• Flush Mount the log
• Adjust the fitting for the depth transducer
• Adjust and fasten wiring
• Mount Vulcan 7 “+ VHF in new cover plate at nav station
• Mount Sat-phone + external antenna?
• Build a small box at the steering wheel to Zeus³ 7 “+ MOB button + VHF remote
• Widen mast console so it fits the new instruments
• Replace the mast cable for masthead unit
• Replace the mast cable to the instruments on the mast
• Update Navionics chart
• Replace the chart table computer

And surely something else …

Many thanks to Martin & Happy Yachting. It’s so awesome to be a customer of a company that you’ve founded, and now get the customer service that you wanted to create.

Well done!

Disclaimer: Blur has a formal partnership with Navico and Happy Yachting, and this article is part of this collaboration. Legally speaking, this is advertising, but I’m careful to be honest and straight forward, regardless of relationship with other parties.

The post J/111 Blur³ B&G H5000 installation appeared first on BLUR.

Veckans läsarfråga:

Hej.

Någon som kan bistå mig med tekniska råd.

Har i påsk seglat ner från Svinninge till Oxelösund, yttervägen, lite vind tidvis med motor. Häftig känsla o ligga över 6 knop på kryss i lägre vindstyrkor o ändå var inte 3Dl genuan med i båten…

Nu till min fråga. I båten sitter en AP9 navigator som ska pensioneras nu och ersättas av en B&G Zeus 2 9”. I båten finns fart, vind, djup Silva Nexus tråddragna till en server Nx2 som jag kopplat dels till 3 multiinstrument över nedgångsluckan och till barnbarnets skoldator där jag mekat i soltek rastersjökort.

Nån som vet om det går att koppla B&G via nx2 servern med en 0183? Kontakt eller går den att koppla via dator som har blåtand och heller USB till Zeus 2. Tänktekunna vänta till nästa år att byta till trådlösa givare nya eller begagnade !!!

Läste att Peter G mekat en del med detta.

The post B&G + NX2 med NMEA 0183 appeared first on BLUR.

Stort tack till gänget på Aston Harald Composite.

Efter att mastskenan lossnade i höstas (hela storyn här) så har vi ni fått den limmad igen. Dessutom har vi förstärkt den med dubbelt så många popnit + extra där toppen hamnar vid rev rev 1 och rev 2.

Dessutom nytt rostfritt fäste mellan mast och kolfiberbommen från Seldén plus byte av en del annan hårdvara.

Nu känns det som något man verkligen kan ta offshore utan att behöva fundera.

The post Vi har en mast… appeared first on BLUR.

Meckandet tar ju aldrig slut, och det är hundra små saker som skall fixas.

Här är det som sysselsätter mig just nu.

Nu funkar ju både B&G & Expedition mycket bra, men jag har inte riktigt fått ordning på mina MOB-knappar. Jag har ju två vid ratten och en i navstationen (se bilden ovan). Tidigare har jag försökt få dem att trigga MOB-funktionerna i både Expedition och H5000, men det har inte funkat riktigt. Så nu går alla tre till Expedition och så får man trycka separat på Zeus-plottern. Kanske bra med två separata system.

Man löser detta genom något som heter “Expedition event protocol”. Man kortsluter pin 4 och pin 8 (Event 1) på en DB9 seriekontakt (via USB). COM-porten dyker upp under “Instruments” i Expedition, och man anger att det skall vara “Expedition event protocol”. Sätt “Event 1” till MOB.

Expedition event
Uses a serial port to send events to Expedition.

Each serial port may have up to 4 event functions from this list.
MOB
Sync gun
Kill gun
Gun plus 1 min
Gun 5 min
Gun 4 min
Gun 1 min
Set port end
Set starboard end
Previous mark
Next mark

Using a DB9 connector, an event is triggered by briefly connecting
Pin 4 to
Pin 8 : Event 1
Pin 6 : Event 2
Pin 1 : Event 3
Pin 9 : Event 4

Något som verkligen skall funka offshore är toaletten. 9 man i 4 dygn… Så i stället för att byta packningsats fick det bli en helt ny toalett. Enkelt byte.

Nästan lika viktigt som toa är mobilladdning? Skall lösa det på något snyggt sätt för alla ombord…

När man seglar som vi blir det alltid lite småskador. Hade några små gelcoatskador på däck och nedgångstrappan behövde lagas.

Löpande rigg slits ju en del. I år är det dags att byta storfall, primärt spinnfall och tackline. Tidigare har jag kört Liros Racer Pro rakt av, men nu lägger vi på ett par meter Dyneema Grip där linorna sitter i avlastaren. Borde öka livslängden (framförallt där vi har keramiska insatser). Martin på Happy Yachting hjälper oss med detta.

När man byter segel offshore så tar ju winscharna slut :-) Framför allt mellan fockar eller mellan fock och code. Och vi vill ofta skota i lovart på längre halvvindsbogar. Nu har vi provat oss fram till att vi vill ha små brytblock framför winscharna. Det gör att vi enkelt kan köra fockskotet både till lovarts fall- eller fockwinch, och på samma sätt med undanvindsskoten.

Jag har fått en ny vindgivare för test från B&G. Den heter WS710, och kan anslutas antingen via NMEA2000 eller via servern. Man har lagt ganska mycket krut på att förbättra egenskaperna, även om den jag har är helt fantastisk. Återkommer i frågan.

Efter en del soloseglande, så är det också dags att uppdatera/dokumentera settings för autopiloten. Planen är att dokumentera de justeringar jag gör för att bättre förstå de olika funktionerna.

Plus hundra saker till…

The post Summer Work List 2019 appeared first on BLUR.

Det är ingen hemlighet att jag gillar teknik ombord…

Eller att jag i mitt arbete träffar massor av bolag som skall koppla upp saker för att kontinuerligt kunna övervaka dem.

Men jag har ändå varit tveksam till alla käcka små apparater som man skall stoppa i sin båt för att hålla koll på var den är, och om det finns ström i batteriet eller inte.

Men i vintras så blev jag kontaktad av Sentinel Marine. De är en kroatisk startup, och hade fått mitt namn via Seascape, som använde deras trackers på alla sina 24:or. De två bolagen samarbetade också kring sailingrecord.com

Installationen var enkel. Bara att ansluta till batteriet (helst före huvudströmbrytaren, då man ju vill att den alltid skall vara på) och ladda ner en app. Fota av QR-koden och sedan var man igång.

Det som vi lade lite krut på i vintras var integrationen med NMEA2000 och våra B&G H5000. Det var första gången man såg några av mina givare (!) men jag lät den bara vara på så utvecklade de nya versioner som gjorde att den kände igen alla värden i H5000. För att de skall komma i appen så måste så klart nav vara påslaget.

Extra kul att få jobba med agila startups som är snabba på pucken.

Under våren upptäckte jag att jag blev beroende av att kolla klimatet i båten…

Alla rutter sparas automatiskt. Inte så viktigt om man kör Expedition, men kul att ha när båten skall gå till Medelhavet. Både för vägtransporten så klart, men det känns också tryggt att ha kontroll på båten hemifrån.

Man kan så klart göra mycket mer, och ansluta dörrar, länspumpar och annat. Och ha mobilen som en fjärrkontroll till sin båt för att sätta på eller slå av saker.

Men det viktigaste för mig var ändå insikten att det gav mig något, och inte bara var en kul gadget.

The post Koll på båten med Sentinel appeared first on BLUR.

Följande läsarfråga damp ner i mailboxen.

Vad är dina tankar om Jib 0?

Vi har köpt en Seascape 27 som vi skall segla doulehanded. Vissa segelmakare är helsålda, men andra lite skeptiska.

Svaret är väl som vanligt… det beror på

Mitt resonemnag gick så här:

Jag ville förstärka våra kryssegenskaper i lätt vind, där inte vår code räcker till. I lätt vind är coden snabb från TWA 70, men från kryss och till TWA 70 så har man svårt med vår vanliga shorthandedfock. Eller i en båt som är lite trögare i det lätta. Vi är redan snabba när det lättar ur, men väldigt ofta avgörs race i riktigt lätt vind.

Om man funderar så är TWA 70 på babord till 70 TWA på babord lika med 140 grader = nästan 40% av alla riktningar. I jämförelse så är en code vettig i 25% av alla riktningar (men i ett större spann av vindstyrkor).

Här finns det också en vits för båtar med mycket våt yta. Kan jag kränga ner en HH42, First 30 eller Seascape (?) så får jag grym effekt i förhållanden där jag tidigare hade det svårt.

Jag ville kunna byta snabbt och lätt mellan fock (som sitter på soft-hanks direkt på staget) till detta segel. Då funkar inte en lättvinfsfock. När dessutom shorthandedfocken är revbar, klarar man sig bra genom hela registret solo.

Jag ville kunna använda seglet även på halvvind. Här satte vi i ett högre skothorn för att kunna hålla shapen ner på TWA 90 och lite mer. Det som är speciellt med J/111 (och kanske annorlunda på en Seacape 27) är att man snabbt bygger apparent. Då sitter coden ofta max-skotad oavsett vinkel, och på samma sätt så blir detta ett superbra segel i riktigt lätta vindar. Även när det blåser lite mer, så försöker jag att hoppa över coden och gå direkt från J0 till en A3 för att slippa ett ganska krångligt byte.

Sedan blir ju en code effektivare om det är halvvind i lite mer vind en hel dag.

Vad är då erfarenheterna?

Den har fått mycket mer tid än vad jag trodde. Det är ofta < 6 knops vind och kryss. Det finns race då jib 0 har använts 50-100% av tiden jämfört med den vanliga focken. Exempel är Hollænderseiladsen och OneStar i Norge, solo mellan broarna nåt år och bägge Midsummer Solo Challenge.

Den har en större range än jag trodde och jag behåller den oftare när vinden vrider med.

Men…

Det är ett extra segel, som skall släpas fram, hissas och rullas. Och jag gillar inte att ha det uppe när jag kryssar med den vanliga focken. Och byte till code är ett helvete… eftersom de sitter på exakt samma ställe och använder samma fall…

Det är dyrt. Bra duk är viktigt om det skall hålla shapen på kryss i 6 knop.

Om någon tvingade mig att välja mellan J0 och code 0? Då skulle jag nog välja en J0. I alla fall på min båt.

Så här lät det efter första säsongen (från kommentarerna här):

Erfarenheterna är bra :-)

På kryss upp till 6 knop funkar den så klart kanon. Vi har upptäckt att den slutar funka runt 7-8 knop, då det ser bra ut, känns bra, men av någon anledning så ger det inte mer speed. Då är vi snabbare med shorthandedfocken trots att denna är 15 m2 mindre. Har hört andra med samma erfarenhet…

När det öppnar upp så är J0 bättre än C0 upp till TWA 80 i det lätta. Det är väl också här som reachinghornet blir effektivt. Vi kör det i railen och längre akterut då formen blir mer högt skuren. Nedre delen hänger bara då man inte får skota på flera ställen samtidigt.

I det lätta så fungerar J0 ok hela vägen till TWA 110 dår man kan gå på A3 eller A5. På skärgårdsrace shorthanded gör detta att man ofta skippar C0. Så på t.ex. Zhik OneStar i Norge vred det så mycket så då hanterade J0 allt från kryss till TWA110, Sedan fick man segla TWA 130 med A2. Dvs nästan hela spektrat på två segel (tre om man räknar focken). Detta bygger så klart på att man genererar mycket apparent. På en långsammare båt så kommer man nog inte lika lågt, och har troligtvis också mer glädje av så stor yta som möjligt.

Sammanfattningsvis. Shorthanded skulle jag nog hellre lägga iland C0 än J0, då den senare får mycket mer tid. Mer än vad jag hade trott. Med full besättning, och fullstora fockar som man lätt byter, så fyller dock C0 en större lucka och J0 blir ett “lyx-segel” som antagligen kostar för mycket i både pengar och rating :-)

Med det sagt, så finns det ju båtar som inte alls går i lätt väder. Då kan en J0 vara en game-changer, vilket vi såg på HH42 Raa Glede som gick från att stå still i det lätta till att vinna NM. Här behöver man resonera kring om man vill åtgärda sina svagheter eller förstärka sina redan starka sidor.

Mätetalsmässigt då? Precis som med code gäller i SRS “får man använda seglen så är de värde sitt mätetal, ligger de nerpackade ett helt race så är det surt” En J0 mäter som ett stort försegel (eller som ett litet undanvinssegel) och väldigt rättvist. Man kan vinna race med dem. Eller bli slagen av någon som kör på stor, fock och en enda gennaker. Mest en smaksak tror jag…

Du måste så klart fundera på vilka race du vill köra, vad det blåser då och när du vill ha edge?

Men också budgetera för ett vettigt antal segel, både ekonomiskt och i ansträngning.

The post Jib Zero… eller inte? appeared first on BLUR.

StSS har ett samarbete med NV Charts där man gratis kan ladda ner sjökort för racet. Och deras app. Man brukar ju få papperskort också när man registrerar sig. Bra i år då vi skall segla IOD utan vare sig plotter eller Expedition :-)

Jag har också gillat deras Atlas-“bundle” där man både får båtsportkort och elektroniska rasterkort som funkar i Expedition. Bra komplement till vektorkort.

Ladda ner här.

The post Sjökort inför Tjörn Runt? appeared first on BLUR.

Ännu en läsarfråga:

Har du noen tanker om å seile med spinnakerbom på gennaker?

Har en Life 7.5 som jeg seiler regatta med innimellom, ellers seiler jeg stort sett spinnakerbåter.

Det er for å seile lavere på lange strekk. Har en kompis som tidligere hadde en Elan 410 og som mente han fikk veldig god effekt av å seile med bom på gennakeren.

Intressant frågeställning.

Jag har inte kört så mycket asymmetriskt på bom. Mest doublehanded på Baltic 50 Spirit, och det används väl även i Farr 30-klassen. Mest för att man inte har peke, och bommen är aldrig särskilt långt från förstaget.

På Spirit la vi iland bomen för att endast köra på peke. Och de Farr 30 som byggs om får också fast peke för att slippa bommen. Det beror väl både på att hanteringen är ganska bökig, men också att prestandaförlusten inte är särkilt stor.

Framförallt på en lätt, smal och lättdriven båt som Life 7.5 så skulle jag personligen vara försiktig med att byta. Jämför vi med Esse, Brenta och andra båtar med samma koncept så har alla utskutbart peke.

Visst kan man komma ner några grader genom att köra på bom i stället för peke, men med en modern gennaker så är jag tveksam till att det ger bättre VMG?

Som du hör tycker jag nog att nackdelarna är större än fördelarna. Och jag skulle hellre ta en diskussion med min segelmakare kring hur jag får bättre VMG i mellanvind (då man vill segla lågt).

The post Gennaker på bom på Life 7.5? appeared first on BLUR.

For some time I’ve been looking for a way to measure forestay tension. Both to collect data for analysis but also to get a clear visual reference for both trimmers and helm. Today we have references on the hydraulic cylinder and have to turn around to figure out if we’re on 5 or 8.

I’ve had a shear pin load cell on my to-do-list for years, but it always felt like a small integration project, and never got done. But when Cyclops Marine approached me with the wireless Smartune, it felt way easier. And as seen in the video, it took me less than an hour from opening the box to a number on the mast display:

Disclaimer: I’ve received the Smartune free of charge in return for an honest review. I’m not paid or compensated in any other way. As always I try to call it like it is and be clear with what I like and not.

The post Smartune installation on J/111 Blur appeared first on BLUR.

Äntligen på plats…

Inför Fastnet 2015 valde vi att bygga en durksektion i lite kraftigare kolfiber. Då var idén att lasha fast denna på akterspegelkn vid behov. Men redan då kändes det osäkert om det skulle funka eller inte när det blev dags…

En vanlig idé är att ha ett “kasett-system”, där man först monterar en kasett där man kan skjuta ner durskivan. Fördelen är att ingen del är i vattnet, och monteringen kan göras under kontrollerade former.

Ett alternativ var att ha ett stationärt fäste på akterspegeln, men jag ogillar både den extra vikten i aktern och att det oftast ser fult ut.

Alternativet är ett helt kit, som kan monteras vid behov. Eller aldrig… Nu valde vi att fästa det med fyra 8 mm insex-bultar och muttrar som skall limmas på insidan. Jag lyckades göra det själv idag, så det skall säkert funka när man är fler också.

Rorkult blir antagligen ett par lattor eller nåt. Känns inte som det behövs en dedikerad? Eller?

Stort tack till Vaxholm Komposit för de stora sakerna, och Anders på Premium Composites för finlir.

The post Nödroder appeared first on BLUR.

Det här är genomtänkt!!!

Övervakningen av seglaren är lite extra cool. Vi hade en ganska långtgående diskussion med Microsoft om detta för ett par år sedan (i ett potentiellt VOR-porojekt). Helt övertygad om att detta måste till, då seglarna är den begränsande faktorn i dessa projekt.

Step onboard and explore inside the new HUGO BOSS, as Skipper Alex Thomson provides a guided tour of the boat that he will race in the 2020-21 solo, non-stop round-the-world Vendée Globe race.

The post HUGO BOSS guided tour appeared first on BLUR.

Before Rolex Middle Sea Race in October, we spent a day on safety. Setting the trysail, the storm jib and going through all the reefs on both jibs and the main to be sure everyone knew the routines.

But the most important activity was to do some proper MOB practice.

Safety equipment

Each member of the crew have a personal Deckvest Vito 170N Hammar lifejacket + Safety Line (typically DW-STR/3L/C with one short, and one longer elastic, than loops into the vest) + MOB1 AIS MOB device with integrated DSC mounted inside the vest.

Some of us also have a PLB1 inside the vest (there’s a good space on the right, opposite of the Hammar inflator).

Om the boat we have the following equipment available at the back of the boat:

1 x Jonbuoy combined danbuoy and horseshoe.
1 x Baltic inflatable LifeSaver w added light.
1 x horseshoe in foam with drogue and light
1 x Baltic rescue sling in custom case
1 x MOB Rescue Line

We’ve mounted MOB buttons close to the helmsman. Two, on each side of the plotter mount, that activate the MOB function in Expedition. Expedition also registers the positions of any alarm from the MOB1 devices. We activate the MOB functionality on H5000 directly on the plotter.

We’ve chosen to keep those systems separate for redundancy.

Objective

With the whole crew, we wanted to go through the whole procedure, and evaluate different scenarios as well as proper actions. We tried to discuss all topics before leaving the dock, try them in practice and then evaluate afterward:

– Who does what (helmsman, navigator, keyboard, …)
– Roles at initial MOB + when with everyone on deck
– MOB buttons
– How does AIS/MOB1 show up
– Designated spotter
– Gennaker takedown/recovery
– Sail back vs engine
– Different approaches to MOB
– Use of lifesling vs MOBline
– Recovery methods w halyard etc

Lessons learned

So what did we learn?

First of all. Everyone should test jumping in the sea with their own lifejacket. First to see what actually happens. But also to figure out how everything works; sprayhood, lights, adjusting the leg strap and deflating the bladder.

And to learn how to repack the vest. This was the first time many had to replace a Hammar inflator, so very useful to have done it a couple of times before having to do it in the middle of the night at sea.

MOB-devices with AIS/DSC need attention. First, they need to be programmed and mounted properly. And they are pretty easy to set off if you’re not careful. Both in Valetta, and at sea, we had false alarms almost daily. We also found out that our AIS-reciever had an alarm that we couldn’t turn off as long as a device in the harbor was engaged. Very annoying.

To not get too far from someone in the water is key, so we discussed several scenarios for a gennaker crash drop. Even if messy, it would be faster than prepping a normal one (3 minutes at 15 knots is 1400 m). This is something we regularly do when broaching, som it could be a component here as well.

The helmsman has many things to do – and need support. Key here (after pushing MOB buttons) is to get the boat stopped, and return to the MOB asap. Then be super concentrated att approaching the MOB.

Many of the difficulties come down to boat handling and can be practiced. Approaching with a sling. Getting close (but not to close to the MOB. Stopping the boat. Keeping it in place while recovering the person in the water.

The J/111 has low freeboards, so it’s relatively easy to bring a person on board when fully crewed. Either aft to leeward or at the open transom. It will be harder in big seas, but I’m confident this will work. For most, this will be the biggest challenge.

A big concern is locating a person at night, so this would be something to try at another time. Until then, we’re very serious with both lights on the lifejackets (all have a “pylon light” as well as the “Lume-On” that lights up the whole bladder) and proper search lights on board.

The most important thing is that the team learns as much as possible. There’s no standard recipe, so the more everyone understands about priorities, scenarios, alternatives, and equipment the better.

The post MOB Practice on Blur appeared first on BLUR.

Det var ju några år sedan jag var på METS i Amsterdam. Det är ju världens största branschmässa för marintillbehör, båtbyggare och superyachtinredare. Och många andra.

Men i år lyckades jag få in en dag i schemat, när jag ändå var på väg till Malta. Nedan några av de saker jag spanade in.

Vissa bolag är bättre än andra på att ständigt utveckla nya lösningar. Jag tycker Spinlock är ett sådant och jag har stor respekt för teamet i Cowes som lyckas både produktmässigt och kommersiellt.

Största nyheten i år var väl Deckvest 6D. En vidareutveckling av 5D med många av de funktioner som vi har sett på Vito (den väst vi använder, som väl är för de allra mest seriösa seglarna).

En dum detalj är att utlösaren (och därmed utbytes-kitet) till vänster, ser annorlunda ut än alla andra västar som har den svarta detaljen som man byter. Tydligen är det underleverantören som bestämt sig för detta, och det lär drabba alla leverantörer.

Alto är flythjälp som sitter i en midjeväska. Detta är poppis i USA men inte så mycket här hemma? Visst, det är inte lika bra på havet som en riktig väst, men i en RIB i hemmahamnen borde det kunna vara ett bra alternativ (till att inte ha någon väst alls)?

Man lanserade också en ny avlastare, XTX Soft Grip Clutch, som bygger på “constrictor”-konceptet, där ett textilhölje håller tampen. Snygg paketering som inte blir lika känsla som den som ligger på däck. Också i snygga färger.

Sail-Sense skall känna av hur mycket ett segel används, hur mycket det fladdrar och hur mycket solljus det utsätts för. Kul idé, men en lite för komplex affärsmodell med app och prenumerationer?

Ett annat sjukt innovativt bolag är PROtect Tapes från Italien. Här deras garningssystem, SPK, för att hinda att garn hamnar i vattnet. Osäker på marknadspotentialen?

Men det jag däremot skulle köpa massor av är deras Hanging Tape, dubbelhäftande tape däör jag kan ta bort och montera dit igen ett antal gånger. Perfekt för t.ex. Elektronik och annat där man inte vill borra. Idag kör jag 3M Dual Lock (rejäl kardborretejp), men detta hade varit ett alternativ. Att testa!

Harken har väl också hängt med ganska bra genom åren? Här ett exempel på hur man fäster deras Reflex-rulle med webbing direkt i en cableless code från Doyle eller North. Då sitter den lilla “skäddan” i seglet, och pluggar i rullen som kan sitta kvar på peket.

Samma sak i toppen. Så här ser det ut:

Är men lite nördig gillar man Harken PowerMeter Sprocket, som mäter hur bra en grinder är…

Elektronik är alltid kul. Inte så mycket nytt från de stora aktörerna, men trådlösa Sailmon MAX var cool.

Annars känns det som att SAILmon lägger det mesta av sitt fokus på Superyachts (det var i den mässhallen man ställde ut) och det är inte svårt att förstå.

NKE Multidisplay är en “vanlig” LCD som kan monteras både vertikalt och horisontellt. Smart, framförallt på mindre båtar.

Uppkopplad telltale. Perfekt om du har en Ultime-trimmis eller superyacht. Här är en cool rapport på hur man fått in datan i Adrena.

Säkerhet är så klart viktigt. Nya designer på Jon buoys produkter…

Och detta verkar ju också vara ett lyft: Jon buoy Glo Lite.

Wichard Safety Knife på samma tema.

Karver gjorde en stor sak av sina vidareutvecklade Pontos-winschar. Det har gnällts lite på prisnivån, men kvaliteten borde ha höjts en del. Vi har inte haft några issues med våra, som nu har gått 4 tuffa säsonger utan några issues.

Och winchhandtag i kol är ju också cool. Ända tills någon tappar det över bord…

För egen del tittade jag också på watermaker. Katadyn PowerSurvivor 40E är den som ligger närmast, men mycket kommer ner till en vettig montering. Framförallt för att få tillförsel av saltvatten att funka på ett vettigt sätt även vid segling i högre fart.

Trådlös & vattentät laddning hänger så klart ihop. Snygga lösningar från Scanstrut i nya ROKK-serien.

The post METS 2019 appeared first on BLUR.

Nu är det den tiden på året igen. Och seglare brukar ha långa önskelistor till tomten… Hittar ni ingenting bra här, så kanske det finns något på förra årets lista.

Först tre av mina absoluta favoritprylar. Först Leatherman Skeletool CX Black som är ett litet smidigt multiverktyg som alltid är med.

Min nya favoritväska är Subtech Pro Drybag. Vattentät, snygg och med en uppblåsbar inneväska som både för den flytande och skyddar kameror och annat ömtåligt. Man har också ett snyggt drycase för navigatörens laptop.

Det tredje är en pannlampa. Jag kör oftast en Exposure, men lilla Petzl e+LITE finns alltid med i fickan. Ganska ofta behöver man lysa in i något litet utrymme även dagtid, och så är den här perfekt att ha med.

Säkerhet är viktigt. Och bra att ge bort till någon man tycker om.

Nya Deckvest Vito är fantastisk, men just nu finns det en grym deal på Spinlock Deckvest 5D. Komplettera med livlina och kanske MOB1 eller PLB1.

Dyneema. Det är tradition att göra loopar på mellandagarna?

Upplevelser är ju extra kul att ge bort!?

En startagvgift till ÅFOR, Bohusracet eller Silverrudder?

En kurs på Sjösportsskolan?

Eller ett medlemskap i RORC för den seriöse offshoreseglaren?

Seglingsböcker är alltid kul. Vad som helst av John Rousmaniere till exempel?

Själv har jag önskar mig “A Berth to Bermuda”…

En prenumeration på Yachting World?

Kalender från Sharon Green eller Rick Tomlinson.

De flesta seglare jag känner gillar rom. Så antingen den lite roliga Motörhead, eller nån lite finare årgångsvariant.

Här är lite andra kul tips:

Disclaimer: jag får inget betalt av Happy Yachting för att pusha sånt de har på sin sajt. De råkar bara ha bra känsla för vad jag vill ha :-)

The post Julklappstips 2019 appeared first on BLUR.