![Black_Bull_J111_4T_FORTE]()
Vad är speciellt med seglen på den här J/111:an?
Som inom många andra områden, så sker utvecklingen av segelmaterial stötvis.
Det tar ofta tid för ny teknologi att att få fäste eller ta sig från America’s Cup eller Volvo Ocean race ner till vanliga båtar. Men i bland kan det gå otroligt fort.
Så här i backspegeln så känns det som att man över en natt gick från Dacron till radialskurna Kevlarsegel. Det var en teknik och ett material som ganska enkelt kunde anammas av alla segelmakare, även små lokala, och som (för det mesta) innebar mycket bättre segel.
Steget till laminatsegel med lastbärande fibrer som lamineras med film har tagit längre tid. Framför allt för att det kräver betydande investeringar i teknik och volym är avgörande för att man skall få lönsamhet. North Sails lanserade 3DL 1990 och nu, över 20 år senare år senare, kan alla segelmakare leverera sjyssta laminatsegel. Det har också lett till en omstrukturerering i branschen, där man allt oftare får sina segel från stora fabriker som tillverkar åt lokala segelmakare.
För oss som är kunder, så leder detta till tuff konkurrens och bättre priser. Men pressade marginaler och krav på volym har också en baksida då den klassiska segelmakaren blir allt mer sällsynt.
Jag skall inte ge mig in i getingboet och försöka reda ut vem som gör vad, vilka som köper från vem och vad som är bäst när det gäller laminatsegel. Däremot har jag tittat närmare på ett par intressanta material som man kanske skall ha koll på framöver.
OneSails Forte 4T
Dessa segel bygger på en fiber som är framtagen av Flexon Composites, men där OneSails har ensamrätt för segel. Fibern kallar man MMS (Multi Micro Structure) och det är en så kallad UHMWPE (Ultra-high-molecular-weight polyethylene) som är lik Dyneema eller Spectra.
Många andra segelmakare har experimenterat med liknande fibrer, men har av olika skäl bestämt sig för att inte ta konceptet vidare. Kan det vara så att man nu har hittat rätt.
![onesails_forte]()
Man jobbar med två olika strukturer, den ena lik Aramid och den andra med egenskaper som påminner on kolfiber. Målsättningen är att kunna kombinera dessa egenskaper i ett segel utan att behöva använda vare sig film eller lim. Det man säger är att man på molekylnivå kan binda flera lager till varandra. Och har man sett vad som händer med ett laminatsegel i slutet av sin livstid, så förstår man varför man skulle vilja slippa filmen.
![4t-explained]()
Baserat på segeldesignen, så kan man lägga fibrer där det behövs, och man får också relativt mycket fibrer i andra riktningar som skapar stabilitet.
Detta låter ju som en mycket bra idé, och tittar man på materialet så känns det både robust och slitstarkt. Prismässigt säger man att de inte skall bli dyrare än motsvarande laminatsegel.
![Class40_Fantastica_4T-FORTE_3]()
Man har hittills testat konceptet på ett antal båtar. Framför allt på Class 40 Fantastica och J/111 Bull.
Potentialen är stor och OneSails satsar hårt med ny produktionskapacitet. Ganska många av de segel som säljs just nu verkar vara Forte 4T.
![onesails_onsed]()
En kul gadget är OneSD som är ett litet chip som lagrar information om seglet. Det hade ju varit ännu coolare om man faktiskt kunde få fram seglade timmar, men det får man kanske i nästa version…
![4t-onesd]()
Doyle Stratis ICE
Doyle har också tagit fram sin egen UHMWPE-fiber som man kallar ICE. Man menar att formstabilitet och styrka liknar kolfiber men fibern är mycket tåligare mot böjning och slitage. Seglen görs dock som traditionella laminatsegel med fibrer mellan film som värms under tryck.
![doyle-stratis-code]()
Ett antal högprofilerade båtar har seglat med ICE-segel. Bland annat Hugo Boss, Team Korea, Secret Men’s Business och J/111 Django ovan.
Kritikerna menar att det inte räcker ned UHMWPE för att få till ett riktigt bra racingsegel, utan det måste till kolfiber eller Aramid. Men nu verkar det ju fungera tillräckligt bra för att några av de lite mer namnkunniga loften skall våga satsa.
Uppdatering: efter lite noggrannare kontroll så visar det sig att Doyle Stratis ICE efter den initiala testperioden numera innehåller kolfiber och “kompressionsfibrer” i kombination med deras egen ICE-fiber.
North Sails 3Di M
När North Sails för 4-5 år sedan tog steget till 3Di (min artikel från Minden i Nevada här), så var det ett nytt sätt att se på segeltillverkning. Nu har det skeppats massor av 3Di-segel (över 4000) men man har också fått dem hårdtestade på till exempel Volvo Ocean Race. Konceptet funkar, och jag tror vi kommer att se fler exempel liknande de ovan.
![northsails-3Di-sailmaking]()
Ett problem har varit kostnaden, där många tyckt att seglen blir dyra för de som inte seglar på yttersta grand-prixnivå. Därför har North Sails tagit fram en variant som man kallar ”M”. Detta innebär att man lägger tape i färre riktningar i seglet. I vanlig 3Di skiljer det max 3 grader mellan den trådriktning som man har i sin design och det som tillverkas på på golvet. I ”M” så kan det skilja 7 grader. Vad innebär det? På små båtar antagligen ingenting, förutom att seglen blir 15-20% billigare. Man gör bara ”M”-varianten upp till 22 meters förlik eller 22400 dpi, så på större segel, eller i de fall man har höga krav utan hänsyn till kostnad, så är det fortfarande den vanliga varianten som gäller.
Det är en spännande värld där det händer mycket.
Frågan är om det blir lättare eller svårare för oss seglare att välja rätt?
The post Nya fibrer inom segeltillverkning appeared first on BLUR.
